För några veckor sedan var jag på Hemslöjdenshus, Ryhov i Jönköping där Maria och hennes vän visade och pratade om tvåändstickning. Jag satt med min stickning samtidigt som jag lyssnade och blev ideligen avbruten av ett par vantar som svischade förbi. Fantastiska vantar! Så provade jag … och fick plötsligt en sådan flashback, det var ulltussar i tummen. Som bekant så ullar ju sig ull och man fick noppor invändigt. Som barn stoppade jag (och säkert fler) upp dessa noppor i tummen på vanten så kunde man gå och plocka med den.
I var fall, lite sugen blev jag, men … hur många projekt har man inte? Både på stickor och i huvudet. Men så hittade jag två härvor svart och rött ullgarn som en gång, för ett år sedan eller så, köptes in för vantar. Hur jag ens kunde fått en vant-idé, jag som aldrig stickar vantar. Så var jag igång.
Mitt problem är att gör man nåt ska man göra det ordentligt och även första alstret ska vara snyggt, så … jag har rivit upp, stickat om och rivit upp … Men det är en perfekt handväskestickning. Liten, och av stickpraktiska skäl har jag en klämma som gör att nystanet inte nystar upp sig. Tack vare att man ska dra åt garnändarna hela tiden så är det ingen risk att strumpstickorna halkar ur och hamnar på golvet.
Lite tips från en nybörjare i tekniken:
Lämna ett svar